Hur fungerar “vanliga människor”? Vad är en vanlig människa? Vilka egenskaper har man då?
Min bild av alla andra är att de är samlade, de känner inte för lite för att räknas som känslokalla, men inte för mycket för att räknas som hysteriska och labila. De har integritet, koll på sin ekonomi, räds bara riktiga faror, har ett städat hem, och dricker bara för mycket ungefär en gång per år. Ungefär alla egenskaper jag själv inte har med andra ord.
Jag förstår inte hur man kan känna så mycket och så lite på en och samma gång. Det är precis som om allt jag SKA känna… det känner jag inte. Och allt jag INTE ska känna, det känner jag. Hela tiden. När jag borde vara lycklig är jag olycklig. När jag borde känna “detta är fel”, är jag egentligen lycklig (eller är det en illusion?). Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Eller jo, jag vet en sak. Jag är förbannat bra på att hålla masken. Att låtsas att jag är som “alla andra”.
No comments:
Post a Comment